Tankarna flödar denna kvällen. Man blir alltid så sentimental när man kollar på äldre bilder, på gamla goa tider då man inte hade något att oroa sig över, då man hade underbara vänner som man kunde vara sig själv med och då dagarna flög förbi utan vidare bekymmer. Tyvärr är det inte så idag. Idag har man tappat i stort sett all kontakt med vissa vänner och allt blir alltmer komplicerat med tiden, människor blir alltmer komplicerat. Man vet inte vem man ska lyssna på och ens val i livet är inte dem bästa. Varför kan saker och ting aldrig flyta på utan hinder i vägen? Finns det ens väg i livet utan hinder? Vem ska man lyssna på? Ska man gå efter mag eller hjärtkänslan och hur vet man vilket som är vilket? Ska man satsa på det som gör en lycklig för stunden, eller det som är bäst för en? Så många frågor men så lite svar.

Just nu vill jag sitta med familjen och  farmor (så fruktansvärt saknad. Vet inte varför, men varje gång jag känner mig nedstämd tänker jag på dig) & farfar och bara prata, som vi alltid brukar göra - tillsammans. Jag vill ha hela familjen hos mig just nu och bara vara med dem en stund, utan pojkvänner och vänner. Familjen är trots allt det bästa man har. Oavsett val i livet så är dem där för en.

Med detta säger jag godnatt.