Äntligen är hon här. Våran fina dotter har äntligen kommit. Jag var gravid 280 dagar av 280 dagar då hon valde att komma till oss på "beräknad födelse"- dagen. Punktlig med andra ord ;) Tänkte att jag skulle sätta mig ner nu och skriva om dagen hon föddes, vilket var för exakt en vecka sedan idag (känns som jag födde henne för tre dagar sen). So here we go:

 

Natten den 13 Juni vaknade jag vid 3 tiden och behövde gå på toa och kissa. Kände att jag hade lite ont i magen som försvann efter en stund men tänkte inte mer på det. La mig igen för att sova, men kunde bara sova några minuter innan nästa magonda kom. Tänkte inte på att förlossningen kan ha startat innan jag fick min tredje värk. En stark molande mensvärk som började i ryggen och spred ut sig fram i magen. Då anade jag att något var på gång. Därefter fick jag värkar med 4 minuters mellanrum. Dom var fortfarande hanterbara trots att jag låg och vred mig i sängen. Väckte inte Elias förräns vid 5tiden då han egentligen skulle åka och jobba samma morgon. Sa till honom att förlossningen är antaligen igång. Han ringde sitt jobb och sa att han inte kommer komma. Det gick inte att sova mer och jag tog mig en dusch. Fortfarande värk efter värk (timade med 5 -7 minuters mellanrum). Vi hade tid för tillväxtultraljud klockan 11, så jag kände att vi åker till den och ser vad dom tycker vi ska göra. Vi packade in våra saker i bilen (fall ifall vi skulle få stanna) och körde Svea till Målsryd. 

Tillväxtultraljud klockan 11 och jag förklarade att jag har haft värkar sen klockan 03:00 inatt. Hon undersökte mig och tyckte jag gjort ett bra jobb hemma inatt, var nämligen öppen 3 cm. Vi gjorde sedan ultraljudet och det såg bra ut. Frågade hur vi går vidare nu och hon förklarade att det inte är någon ide att åka hem och att vi inte kommer komma härifrån utan bebis. Så jäkla skönt. Hon bad oss ta en promenad (för att sätta igång grejerna lite snabbare). Vi tog en långsam promenad (inte kul att ha värkar bland folk, haha!). Sedan åkte vi till Mccdonalds och åt. Kände att värkarna bara började göra ondare och ondare så vi bestämde oss för att åka tillbaka till förlossningen.

 

När vi kom tillbaka fick vi göra CTG (två grejer man sätter på magen där ena mäter bebisens hjärtslag och andra mäter värkarna). Efter det fick vi komma till vårat rum där vi skulle spendera resten av dagen och natten. Fick ganska direkt lustgas eftersom jag bad om det. TACK för att lustgas finns alltså, haha. Hade aldrig klarat det utan den. Den tog ju inte bort smärtan men precis som när man är alkoholpåverkad känner man inte av det lika tydligt. Vi fick vårat rum vid 2-3 tiden och fick vara ensamma ganska mycket de första timmarna. Vid 5-6 tiden kände jag att det gjorde lite väl ont, så jag bad om att få epidural (ryggmärgsbedövning). Läkaren kom in efter någon timma och la den. Så obehaglig känsla. Man var tvungen att ligga ihopkurad med knäna i ansiktet så han fick bra tillgång till ryggraden. Sen var man tvungen att lika blixtstilla (med värkar). Sedan fick man några bedövningssprutor innan han körde in en lång nål mellan ryggraden. Näe att lägga ryggmärgsbedövningen var ett av de läskigaste sakerna på hela förlossningen tycker jag. Den hjälpte, men fick fortfarande värkar. Dock av den mildaste graden så det var helt klart skönt att få "vila" från värkarna i några timmar. 

 

Efter några timmar tyckte barnmorskan att det gick lite för långsamt (öppnade inte mig tillräckligt fort för att jag själv ska orka). Så hon satte in ett dropp som gjorde att värkarna kom tätare och tätare. Då började det göra rejalt ont igen. Men nu kontrollerade hon mig regelbundet för nu gick det verkligen undan. Helt plötsligt sa hon "Isabelle, nu har du öppnat dig 10 cm och det är dags att börja krysta". Blev helt chockad själv för jag var inte beredd på att det skulle gå så fort i slutet. 

 

Sedan var det dags att krysta. För mig gjorde inte krystvärkarna speciellt ont. Det var mer som ett sjuuukt tryck neråt, precis som man var tvungen att lägga en bajj på 2 kg xD haha. Barnmorskan bad mig ta lustgas mellan värkarna och när  en värk kom skulle jag ta i för glatta livet och trycka på. Såhär fortsatte det i några krystningar och sen kom den sista värken och våran dotter kom ut. Hade totalt krystvärkar i en kvart. Förstföderskor brukar ha krystvärkar i en timma, så det gick verkligen fort ( vilket jag är aastacksam över :P ). 

 

Bebisen kom ut helt illblå och barnmorskorna började direkt gnugga för att få igång hennes cirkulation och andning. Sedan kom det efterlängtade skriket och jag fick upp henne på mitt bröst. Helt sjuk känsla att få upp sitt barn på bröstet. Helt obeskrivligt! 

 

Så den 13 Juni klockan 22:59 kom våran Elise Hannele Hall ut. En liten bebis på 2675 gram. Vi fick vara kvar i förlossningsrummet nästan hela natten. Vi fick den klassiska fikabrickan och efter det kände jag mig gaaanska trött alltså efter att haft värkar i 20 timmar xD Så jag slumrade till lite till och från medans Elias höll i henne hela natten i hennes famn. Att se Elias kärlek till henne slår det mesta alltså :')

 

Vid 4-5 tiden fick vi åka in till ett annat rum på förlossningen där det var två sängar så att vi båda kunde sova lite grann. Sedan kom en barnmorska och hämtade oss. Hon körde upp oss till BBhotellet där vi skulle bo i 3 dagar. BBhotellet var som ett vanligt hotellrum fast med ett knapptryck bort till barnmorskorna om vi behövde deras hjälp. De kom in då och då för att kolla till oss och hjälpa till med amningen. För de närmsta dagarna handlade om att få igång amningen ordentligt och göra lite prover på Elise. Hon fick godkänt på alla prover men amningen var klurig att få igång. Jag var inte förberedd på att det krävdes så mycket arbete och kruxande för att få igång det. Så det var lite frustrerande där ett tag och jag ville bara ge upp. Men sen kom det igång mycket bättre och nu tycker jag det går jättebra faktiskt. Vi båda har lärt oss (det är ju en utmaning för henne med, i magen är ju allt All inclusive ;) ).  Varje dag fick vi gå ner till hotellets restaurang och käka mat. 

 

Lördagen den 16 Juni fick vi godkännandet att få åka hem. Så vi klädde på Elise hennes första kläder som hon drunknade i, satte henne i bilstolen och åkte hem. Att komma hem har varit omtumlande. Ingenting är sig likt. Man hinner typ ingenting innan hon måste äta, har bajsat eller måste äta igen, haha. Men hon är såå snäll. Så länge hon är mätt och belåten kan hon ligga och sova eller bara ligga vaken och kolla.

 

I förrgår (måndags) var vi på återbesök på BB för att gå igenom förlossningen och väga henne. Hon hade gått upp bra i vikt men vi bad ändå att komma tillbaka idag (onsdag) för att se så att hon fortfarande går upp som hon ska. Och det gör hon minsann, på två dagar har hon gått upp 110 gram. Så nu väger hon 2705 gram. Det är nu hon går upp i raketfart! Vi har typ 2 bodys som passar henne just nu, var inte beredd på att hon skulle vara så liten xD

 

Så ja! Här sitter vi. Den 20 Juni och har haft våran dotter hos oss en vecka. Kunde inte be om bättre förlossning. Jag förväntade verkligen mig det värsta, men fick den bästa. Fantatisk personal. Blir alltid så imponerad av vårdpersonalen. Så duktiga och det ger mig inspiration till att själv med jobba med liknande. Elise Hon var värd varenda smärta och för henne kan jag göra om det hundra gånger om. Men jag är glad att hon äntligen är med oss, som vi har längtat efter henne ♥ Älskar henne mer än livet själv!  Jag ser fram emot att följa henne genom livet. Jag önskar inget annat än att hon får ett friskt liv och att hon får göra och uppleva allt hon vill i livet. Jag önskar även att jag och hennes pappa får vara där och följa hennes resa ♥ 

 

Tänkte att jag ska lägga ut lite bilder men det får nog bli i nästa inlägg då det är ganska mycket bilder och  detta inlägget är redan tillräckligt långt :)

 

 Vi hade besök Elise mormor, morfar och morbror igår för första gången. Imorgon kommer våran bvcbarnmorska på besök och på kvällen kommer hennes farmor, farfar och faster. På fredag är det midsommar, då ska vi till Målsryd och fira lite (där även mormor, morfar och marie är). Och på lördag ska vi till Töllsjö. Så ja, vi har att göra iallafall! ;) Så jag får se när jag hinner skriva nästa gång, bara detta inlägget tog mig typ två timmar att skriva! haha!

 

 

Tjeeenare.

För att återfölja förra inlägget så hittade mamma Svea samma natt. Hon var uppe hos grannen i Målsryd. Mamma lyckades tillslut få tag på henne och vilken lättnaddd alltså. MEN redan dagen efteråt gnälle hon så jäkla mycket att hon ville ut här hemma så vi testade att släppa ut henne. Nu har hon varit ute i några dagar och det går förvånansvärt bra. Hon håller sig bara här i trädgården (än så länge iallafall) och springer in och hälsar på lite som hon vill. Dock har vi jobbiga grannkatter som är här och härjar. Hittade en av grannens katt i köket ätandes på Sveas mat häromdagen?? och en annan katt har kommit in två gånger, glott några sekunder på oss sen dragit. En tredje katt bara gnälle och gnälle på Svea och vägrade försvinna. Nä fy inget kul att ha andras jäkla katter som tror att de äger stället.

I övrigt då.. Jo igår satt jag och Elias på akuten i typ 5 timmar. Elias har klagat på ont i ljumsken/magen väldigt länge nu utan att kolla upp sig. Så igår tvingade jag honom kolla upp sig och tur var nog det. En specialistläkare hittade nämligen orsaken. Elias har fått ljumskbråck. Det betyder att det ramlar ner en "bråcksäck" (fett och en bit av tarmen) ner i ljumsken. Om man inte trycker upp detta bråcket där det "ska vara" kan det leda till att tarmen dör eftersom den blir "strypt" :o Så sjukt alltså. Det enda botmedlet är att operea sig. Så nu väntar vi på en remiss till specialistläkare på detta område och få reda på hur pass bråttom det är till operation :s ALLTID är det då något! Hoppas det löser sig.

 

Idag är det 5 ynka pynka dagar kvar tills bebisen är planerad att komma. Men bfdatumet är ju bara ett datum som man kan hålla sig lite till. Sen kan ju barnet komma om tre veckor och hon kan komma imorgon, we have nooo idea. Just nu känns  det inte som att något är på gång iallafall. Haft lite känningar till och från och tänkt att nu är det på gång, men sen har det försvunnit efter några timmar. Hmm.. only time can tell. Hoppas ialflfall på att jag tog min sista "veckobild" på magen igår (vecka 40) ;) Försöker vila upp mig så mycket som möjligt då föda barn kommer vara det mest fysiskt krävande jag någonsin kommer göra i livet (plus att det inte kommer bli speciellt mycket sömn när bebisen är här).

 

 

 

Hejsansvejsan i lingonskogen

Vilken kaosartad dag detta blev!

Dagen startade med att Elias drog  iväg till Borås för att träffa en kompis. Några timmar senare ringer han stressad och säger att han måste infinna sig på regementet om typ 45 minuter. Han själv hade ingen aning varför eller hur länge han kommer vara borta( kan handla om allt från att det är övning till att kriget är påväg lixom). Så fick stresspacka alla hans militärkläder. När han sen drog iväg tänkte jag att jag åker till Målsryd över dagen. Så tar med mig Svea och åker dit några timmar. Åker och handlar lite gotte med brorsan och myser som man gör där ;)

Vid 17-tiden inser vi att ett fönster har varit öppet ute i verandan och vart är Svea? Jag tänkte att "hon kommer väl fram som vanligt om man skakar på hennes favoritmatspåse". Vi skakar och ropar, ropar och skakar överallt men ingen Svea så långt ögat kan nå, varken ute eller inne. Vi letar och letar överallt i typ tre timmar tills vi ger upp. Sen kom även Elias (visade sig att det var en övning han blev inkallad på) och vi letade ännu mer. Är så GLAD att jag satte ett halsband på henne med mitt telefonnummer och även hann kastrera, vaccinera (detta gjorde vi häromdagen dock), chippa och ge henne fästningmedel. För med den busekatten vet man fan aldrig när hon springer iväg, och idag var dagen. Kändes hemskt att åka därifrån ikvälll för jag vet att om det är någon hon lyssnar på så är det mig (men obviously inte när det finns en miljon saker att utforska..). Så jag och Elias åkte hem igen i hopp om att hon kommer in inatt. Hon är ju så liten och naiv. Hon fattar ju inte att det finns en miljon faror där ute. Jag visste att hon skulle behöva bli utekatt så småningom eftersom hon är som hon är, men ville gärna att hon skulle få komma ut i lugn och ro här hemma först och inte i "stora" målsryd (järmfört med här i Röshult).
Har aldrig någonsin fäst mig vid en katt som med Svea. Min pratglada, gosiga, orädda, hundliknande kompis. Må nu inget hända dig där ute och att du kommer hem i behåll 💞

När vi nu kom hem igen så ska man ta sig en efterlängtad dusch, men neeedå då har varmtvattnet lagt av och pannan är sönder xD Så nu ska vi som bor i radhusen dela på en liten varmvattenpump tills den stora är lagad, och med våran hyesvärd kommer det ta 13 månader ;) 

 

Aja, ingen dag är den andra lik! . Igår var en mysig dag iallafall. Jag och Elias åkte till Varberg i det fina vädret och njöt lite :)

 

Förövrigt är Junimånaden här och denna månaden ska vi få bli föräldrar! 11 dagar kvar (men tror starkt det kommer gå över någon vecka). WOHO nu jäklar KÖR VIIIII 😍

 

Lite bilder från Varberg igår