Hej lördag och 22 April!  Snart är det fanimej MAJ. Hur snabbt går inte tiden? Någon vår kan jag inte säga att vi har fått ännu? Snöar ju lite om vart annat.. hm tråkigt :( Får väl hoppas på en liten lagom varm sommar iallfall. Kommer väl regna bort den också ;) haha!

 

Just nu är det ganska många tankar som rör sig runt i mitt huvud. Mestadels positiv, men lite vemod också. Vemodet kommer från att vi ska flytta. Lämna denna fina lägenheten för någon vi egentligen inte vet hur det kommer bli. Vi lämnar bra internet och civilisation till lite sämre internet och mer älgar än människor i princip ;) haha. okej.. denna lägenheten på Byttorp är inte top då skulle vi aldrig flytta. Vi skulle aldrig kunna leva i en lägenhet utan tvättmaskin då man måste tvätta i stort sett varje dag när man har barn. Vi kan inte släpa på vagn, matvaror och annat som ska upp till fjärde våning och att inte kunna gå ut och känna på vädret utan att gå ut på en trafikfylld gata är riktigt segt. Vi kan inte lämna saker längre i garaget längre då byggnaden har fått inbrott i flera förråd, vilket betyder att allt måste upp till lägenheten. Men bortsett från det är denna lägenheten riktigt fin.

Men vi får väl hoppas att det blir bra där borta också. Vi får egen ingång, större lägenhet (med billigare hyra dessutom), egen tvättmaskin och en egen uteplats. Uteplatsen gör nästan allt. Bara att kunna gå ut på sin lilla trädgård och grilla gör mycket för oss, hahah! Trivs vi inte kan vi flytta, vi är ju inte bundna till detta :) Blir nog fint.

Idag är jag i vecka 18 (17+2) och den lilla magen börjar komma. Byxorna passar inte längre??? haha fyfan.

Jag är alltså inne i månad 5 och snart är vi halvvägs. Om lite över 4 månader kommer han eller hon om allt går som det ska. HUR SJUUUKT. Men kan inte vara mer taggad.

Kan inte tala för Elias, men tror det rör sig mycket tankar i hans huvud också. Han pratar dagligen om barnet. Kan inte vänta tills den stunden jag får se honom hålla vårat barn. Tror det kommer bli något speciellt. Jag kommer inte längre vara hans nummer ett, utan nummer två. Men det är ju så det ska vara! Något viktigare kommer komma före varandra framöver.

Hoppas mest av allt allt kommer gå väl och att vi kommer få ett friskt barn. Det är väl ändå det ända man önskar sig som föräldrar? resten spelar inte så stor roll längre. Sen att jag är livrädd inför förlossningen är en annan sak. Men det kan vi ta någon annan dag... haha. 

 

Puss ♥